Anna Stina Erlandsson, några rader om min personliga ingång till BYK:

En gång när jag klev ut med min överfulla tvättkorg mötte jag en varg. Under tystnad såg vi in i varandras ögon. Hennes blick. Den var stadig, gul.

– Gå hem! sa jag.
Vargen vände om, försvann bort, in i skogen.

Jag funderar på vargarnas byk. De har ju inget. Är byket något som bidrar till att göra oss till människor?

Under himlavalvets stenklara glans strävar vi fram med våra tvättkorgar, nöter vi bort smutsen med våra Scotch Brites, allt medan vargarna ylar, långt borta i fjärran.

Jag tittar på mina barn. Varifrån kom de? Jag hänger min tvätt och fattar ingenting.

tillbaka