| Texter kring
begreppet BYK:
Erik Bryngelsson (filosof)
”BYK 3 [trol. från
början med tanke på de smutsiga
tvättkläderna]
pack, slödder, patrask, (dåligt)
följe, anhang… jfr RÖFVAR-,
TATTAR-, TIGGARBYKE m. fl.” [SAOB]
Tattarbyken återkommer
i historien, i olika former häftas den
fast vid en smuts som måste renas från
varje samhälle. Trasproletariatet är
ett av dess namn. Denna lägsta klass
var tidigare avskydd både för sin
vägran att utgöra en gemenskap och
för att den avvisar varje högre
ändamål.
Men idag har varje människas
liv blivit till en produkt att säljas
på arbetets (likväl som det socialas)
marknad. Under den formella och materiella
subsumptionen av livet under kapitalet blir
detta ”prekära” tillstånd
något som genomsyrar hela samhället:
inom senkapitalismen har vi alla blivit trasproletärer.
Med den skillnaden att våra trasor synligen
har tvättats. Tattarbyken, de utstötta,
de fattiga och de smutsiga existerar inte
längre (förutom i vissa romska läger,
som just det, Sarkozy redan har avskaffat…)
Smutsen syns åtminstone inte, då
livet i dess medialiserade bild förutsätter
det rena, steriliserade hemmet, kroppen, livsstilen.
Men det som har förträngts återkommer
alltid i det reella.
Foucault fick i en intervju
efter sin vistelse i Sverige frågan
om hur han upplevde Sverige, till vilken han
gav som svar att Sverige är som vi (Frankrike,
resten av världen) kommer att vara om
50 år: aseptique et heureuse…
Den symtomatiska knut som
tillåter oss att se rakt på ideologin
kan vara denna utstötta smutsighet, men
frågan är om inte smutsen själv
endast är den motpol som den materiella
renligheten behöver för att särskilja
sig, samt för att då och då,
som i dåtidens karnevaliska ritualer,
visa andra sidan av samma värld.
Kanske handlar det inte om
att smutsa ner, eller renliggöra, men
att finna andra möjligheter att renas
och att nedsmutsas, utan att de två
pressar varandra till sprickningsgränser,
där det enda som finns är gated
communities på ena sidan och slum på
den andra.
|
