Texter kring begreppet
BYK:
Tove Jonstoij (radioproducent
och författare)
De var ett åtta-tiotal.
Ett gäng grabbar kan vi säga. Som
kom på en lastbil med påkar och
rör. De ville bara ha bort oss. Jag var
tretton år.
Jag var nio.
Då sa pappa och mamma genast: ”sätt
er under bordet”. Och du tar syskonen.
Det var ju så många små.
De kom ju in. De började komma in. Ända
fram till farstun. Vi bodde på andra
våningen.
Vi satt och höll om de små. Det
var fler än två som jag höll
om. De minsta förstod väl inte så
mycket. Men de andra gjorde det.
Man var ju rädd. Jätterädd.
Ååå. Skrik. Allting. Det
var hemskt. Det var hemskt.
Det var skällsord som ”asociala
avskum”. Jag kan inte minnas allt. Jag
kanske inte vill ta det i min mun heller.
De stod inne i vår trädgård,
där pappa hade planterat alla vackra
blommor. Han var en riktig trädgårdsmästare.
Längre ner på gatan hade jag en
farmor och en farbror. Henne slog de. Hon
hade blåmärken överallt. Min
farbror blev så rädd att han hoppade
ut genom ett fönster och bröt sina
båda ben. Mamma ringde polisen gång
efter gång men det kom ingen. När
bråket var överstökat och
de hade trampat ner allt i rabatten. Då
kom polisen.
Men jag minns mamma. Hon gick ju ner i klänning.
Förr hade de ju en underkjol, en hel
underkjol. Och när hon kom upp: "Var
är klänningen?" Hon hade bara
underkjolen. Då hade de väl slitit
sönder den antagligen. Hon kom upp i
underkjol! Det var det enda jag reflekterade
över. Jag var ju barn. Jag bara tänkte:
”Men var är klänningen. Du
går i bara underkjol, det brukar du
väl inte göra?"
Berättat för Tove Jonstoij av systrarna
Birgitta Hellström och Barbro Gustafsson
i Jönköping 2009. De medverkade
i radioserien Rasismens historia, programmet
”De ville ha bort oss” om de så
kallade Tattarkravallerna som ägde rum
i Jönköping den 1 juli 1948.
|
